Kristoffersson Motorsport KMS

Väl nere på marken i Mallorcaland möts vi av, förutom den sköna värmen, två stycken Vingguider. Den manliga reseledaren såg ut som en kopia av Kalles kaviar killen och tjejen som kliver fram för att hälsa oss välkomna är en knubbig liten sak som presenterar sig som Erika:

 - Sun Prime Hotel, ni skall med buss nummer 24 längst ner till vänster på parkeringen, säger hon och pekar på lång rad resenärer. En hel hord charterresenärer lommar iväg på led som kossor på väg hem från ängen till kvällsmjölkning. Väl framme vid buss 24 möter vi El Matadore busschaufför Don Pedro himself. Vi förklarar att vi skall bo på Sun Prime Hotell varvid han langar in våra väskor och vi sätter oss längst bak i bussen. Inga av våra tidigare bekanta flygresenärer syns på vår buss vilket kanske var lika bra det, även om det nya sällskapet inte ser så olikt ut.
Efter en oändlig väntan beger vi oss av mot hotellet, ett efter ett hotell betas av tills vi är nästan ensamma kvar på bussen. Don Pedro himself kommer nu ända längst bak i bussen och frågar vart vi skall av och vi visar vår biljett som understryker att vårt Hotell heter Sun Prime Hotell. El Matadore Himself Don Pedro blir nu lika röd i ansiktet som matadorens cap, han skriker, gormar och fräser på spanska. Eftersom Spanska inte fanns på menyn när jag gjorde min värnplikt på Hierneskolan i Koppom förstod jag absolut ingenting av vad han sa, jag förstod däremot att han inte direkt önskade oss välkomna till Mallorca och trevlig semester. Intermezzot slutade med att vi fick hoppa av bussen mitt i ingenmansland och ta en taxi till vårt Hotellet. Först valde jag i alla fall att säga El Matadore ett par väl valda ord på ren värmländska. Där fick han så han teg! När han gick tillbaka till bussen pekade han på huvudet vilket säkert betydde att han fick huvudvärk vilket var rätt åt honom. För ett ögonblick ångrade jag att vi lämnade det glamorösa kändislivet mot en retro tripp tillbaka i tiden.

I vårt nya liv hade en prydligt uniformerad chaufför stått på flygplatsen med en skyllt ”Mr Curlingfather” och fört mig och mammsen till en väntande avkyld limousin. Han hade vänligt frågat om han skulle stanna till vid någon av stadens bättre krogar för en nattvickning. Vi hade antagligen avböjt och sagt att det räcker fint med de ostron och den utmärkta champagnen han dukat upp med i bilen. Han skulle ha kört stilla och ljudlöst genom hamnen och stannat exakt när vi käkat färdigt utanför vårt Hotell.
Nu stod vi mitt i natten förlöjligade av en fet dryg busschaufför som inte hade en aning om vem han hade att göra med. När vi väl kom fram till Hotellet var köket stängt och nu var goda råd värdefulla. Den långa resan inkl det som hänt hade påverkat mammsens humör i den negativa riktningen, problemen i takt med att blodsockret sjunker kan medföra ett beteende som bör undvikas. På nåder fick vi beställa en micro pizza på haket bredvid vilket någorlunda räddade kvällen åt oss.
När mammsen somnat tänker jag i alla fall att jag verkligen älskar mitt nya liv och det här är en nyttig erfarenhet för oss båda. Imorgon är det en ny dag som öppnar nya möjligheter, jag väntar redan på att solen skall gå upp.

Hasta la vista!